Börjar bli gammal
Fyllde nyligen 61 år och ibland känner jag en trötthet som jag
inte känt tidigare. Det handlar fr a om de dagar då spelare inte
riktigt är taggade att träna utan det blir flams. Förr vara jag bätt-
re på att tända till och få träningarna bra till slut. Idag är det trög-
are.
Mitt perspektiv har också förskjutits. Förr var talangutveckling det
som var mest spännande. Vem kunde bli bra och hur skulle jag få
fram det? Matcherna var viktigare och jag mer engagerad i resultat.
Idag i synnerhet efter att 1 år arbetat som idrottslärare har mitt per-
spektiv mer blivit folkhälsans.
Hur få alla de som inte rör sig att göra så?
Hur anpassa idrotten generellt så att tjejer får större plats?
Kvantitet har blivit viktigare än kvalitet.
Bättre med 55 mediokra juniorer än 15 talangfyllda.
Här finns ibland ingen konflikt dock.
Vi har idag massor av juniorer där de flesta inte kommer att nå
de stora arenorna utan i bästa fall spela lokalfotboll. Ändå i denna
grupp är de flesta juniorer 1-2 och 3 år till och fyra har lyfts till
seniortruppen.
Jag har också gått från stor mångfald till att anamma Cruiff/Michels
ide om att alltid spela, litet som stort och alltid med boll. Det tråkiga
är att förr rörde sig ungar mer än de gör idag därför kan de vara för
dåligt tränade att ens delta i enkelt smålagsspel. Det är då leken får
hoppa in som trimmare för senare spel.