Den svåra vägen
I höstas startade jag ett tjejprojekt. Det var tjejer födda mellan
2005 och 2008 som deltog. Från ett dussin har vi nu etablerat
ungefär 30 tjejer. Vi spelar sedan en månad i seriespel i en serie
födda 2006 och en 2008.
Vi har bara tränar ute sedan i slutet av mars och huvuddelen av
alla tjejer har inte spelat "riktig" fotboll innan.
Det innebär att det mesta varit absolut basic.
Var är ett inkast, inspark, kortlinje, ribba, frispark............
När vi började spela inpräntade jag verkligen att vi inte skulle
vinna. Det kommer längre fram. Nu handlar det om att lära
och att ta de små stegen in i fotbollens värld.
Det handlar om att betona detaljer positivt och att få dem att
förstå betydelsen av vad är ett lag är och positionernas betyd-
else.
Det har inte varit enkelt och några gånger har jag tänkt att nu
ger jag upp.
Men droppen urholkar stenen.
Sakta men säkert börjar en förståelse infinna sig.
De yngre har en snabbar utveckling från 2-7 i första matchen
till andra matchens 4-5 och bra press på slutet( sedan ett
ofrvilligt uppehåll till 6/6) och tjejerna är på och vill spela.
De äldre har haft en lite tyngre väg, vilket är naturligt då de
möter tjejer som hållit på längre.
1-18 och 1-15 blev de i de två första matcherna och då har
jag verkligen letat efter de små positiva detaljerna för att
komma vidare.
Så igår 1-1 efter första perioden och tjejerna var så taggade.
I andra två enkla och 1-3 men de fortsatte den inslagna väg-
en och alla kämpade. Myntet hade trillat i.
Till slut 1-4 och alla nöjda. Vi skapade flera chanser och de
kände att de var på väg.
Vi kör på vårt induktiva spår . Vi bygger upp detaljer till en hel-
het. Alltså inte det målinriktade, vi låter målet komma upp.
Ledargrejen här är att växla mellan att sätta ner foten när det
blir för flamsigt och att släppa efter när jag märker att de tappar
fokus när jag instruerar.