Om det individuella
Jag börjar tröttna på det individuella tjatet. Senast var det
TV-pucken som lipade över att man ställt in de individuella
priserna och i fotbollen är det tjat om vem skall få Guldbollen.
Fotbollen är en lagsport. En ensam gör inget om än en duk-
tig en. Laget är en elva och inte minst är truppen viktig för
att få en stämning som för laget fram.
Förr pratade man om klubben och en känsla för den. Idag
handlar det bara om att klubben skall göra för mig inte vad
jag skall göra för klubben.
Spelare i lägre divisioner skall ha pengar. För vad?
Några klubbar ger sig in i det spelet och kanske orkar de några
år men sedan ger de upp. Varför skall en styrelse och ideella
ledare betala för spelare?
Klubbdöden är värre än vi tror.
De nya klubbar som uppstår är nästan alltid etniska och be-
häftade med något slags bidrag. Hur länge orkar de? Hur
länge får de bidrag?
När spelare hoppar runt i stora mängder varje år drabbas
ett antal klubbar. De med bara seniorverksamhet lever på
några fås stora engagemang. Hur många kommer att stry-
ka med där?
Ungar lär sig tidigt att hoppa runt mellan klubbar i letandet
efter att göra så lite som möjligt för att få så stor uppmärk-
samhet som möjligt. De unga lyfter idolerna tidigt och tänker
sällan eller aldrig på den förening de är med i. Å andra sid-
an har vi ett medelklasskluster som säger att allt skall bara
vara roligt, man skall inte ställa krav och man får inte utmana
barnen på något sätt( i en klubb klagade en förälder på att
man hade stafetter i träningen). Det senare är inte annat än
en form av barnmisshandet. Hur skall dessa små krabater
klara sig när de skall stå på egna ben?
Ordning och reda kommer inte med att man stryker alla medhårs.
Det roliga uppstår när man har ordning och reda och vi alla
i gruppen vill gå åt samma håll.
Kanske är jag en åldrande och tröttnande man men något måste
nog ske annars får vi mindre klubbar att vara i och ungar som in-
te förstår vad fördröjd behovstillfredställelse betyder och som gör
dem sämre rustade för livets prövningar.