Mål och medel
2012 bestämde HBFC sig för att satsa på egna spelare och
kosta vad det kosta ville. Vi hade under åren byggt upp bra
pojklag och kunde slussa dessa in i ett A-lag.
2012-14 etabelarde vi oss i Div 4 och våra unga där många var
16-17 år fick åren på sig att bli seniorspelare.
2015 förstod vi att steget i Div 3 inte var lång borta.
2016 tog vi det steget.
2017 gick det av bara farten och vi vann Div 3.
Små marginaler bägge åren.
2016 i en avgörande match på Backavallen såg det mörkt ut
mot Kongahälla. 0-1 tidig utvisning och en missad straff skulle
knäckt de flesta. Men i sista minutrarna drar Kristian en volley
i burgavlen och avancemanget var klart.
2017 i en avgörande match mot Virgo blev vi helt utspelade.
Virgo skulle normalt lett med 3-4 mål. Johan i målet gjorde sin
livs match. Så slocknade ljuset på Backavallen. Matchen sköts
upp en timma och kom igång på Gratts Arena(ligger ovanför)
och vad händer när det är tio minuter kvar? Ljuset går igen.
Matchen skjuts upp till nästa dag.
Tio minuter skall spelas. HBFC gör två mål och vinner med 2-0.
Små marginaler.
2018 i Div 2 börjar extremt bra. tre segrar och en oavgjord och
serieledning. Det börjar snackas om Div 1. Så slutar det rulla.
HBFC åker ut.
2019-20 är vi i mitten på serien i Div 3.
Många som var med 2012 och nära där uttrycker trötthet och
de är missnöjda med mycket. Ett tag var det för att de inte fick
ersättning och styrelsen har varit utsatt för kritik unde rflera år.
Några får för sig att det finns pengar och löjliga rykten sprids.
Sålunda ser det ut idag som vi får börja om från där vi var 2012.
Det finns risker med det. Det kan bli degradering.
Men varför skall man hålla på. Varför skall en förening som våran
leva vidare?
Kallar man sig breddklubb innebär det att man skall i första hand
fokusera på att ha en fungerande barn- och ungdomsverksamhet.
Det är det helt centrala.
Seniorlagen blir då väldigt unga och med det stannar man i typ Div3
eller 4 med enstaka resa upp i Div 2.
Många lag i Göteborg har gjort denna resa ner och upp.
Ytterby, Fässberg, Kärra, Warta och några till.
Det är som det är.
Det är idag en omöjlighet att spela div2 och uppåt utan att betala
för spelare och ha en organisation, ekonomiskt, som ett företag.
När vi spelade Div2 var vi enda klubb som inte betalade arvoden.
De som vann serien hade spelarbudgetar på över 4 miljoner.
Jag kan förstå om man har möjligheten att betala spelare på denna
nivå mer obegripligt blir det med klubbar i Div 3 och neråt som bara
har ett seniorlag och där betala spelarna för att de skall spela.
För vad?
Egentligen skulle jag vilja att man hade två seriesystem.
Ett för breddklubbar med ungdomsverksamhet där utveckling och
långsiktigt tänkande står i centrum, och sedan ett för klubbar med
bara seniorlag. Det märkliga är ju att seniorlag i lägre divisioner be-
talar spelare. De skulle ju egentligen betala klubbarna som haft spe-
larna i tio år eller mer.