öppna dörrar
I GP skrivs om Torbjörn Nilsson och Martin Johanssons bok
om ungdomsfotbollens tredje väg. Inget nytt under solen i min
värld. Jag har inga problem med att låta lag vinna. Det är inget
man behöver träna på. Det man behöver träna på är att hantera
besvikelser och vad man skall göra med den kvävande känslan
att inte räcka till. Det handlar faktiskt om så mycket mer än att
bara "lära" sig att vinna.
Nilsson/Johansson gjorde en programserie om ett lag i en väl-
mående vit förort och det är en annan värld än den som exem-
pelvis jag lever i. Det går inte att prata om en pedagogik för fot-
boll och utveckling.
Den skenande skillnaden i landet mellan fattig och rik syns inte
minst bland barn.De som föds har rika föräldrar har öppna dörrar
till en rik barndom medans de som har fattiga hänvisas till en
verklighet där skolan är det enda som händer utanför familjens
dörrar.
I det perspektivet blir vinna-diskussionen fjuttig.
Jag kan inte låta bli att se det som en Don Quixote-strid.
Vilka räknar inte mål? Det har jag aldrig hört talas om.
Det närmaste jag kommer är en stor klubb där en förälder
tyckte att man inte skulle ha staffeter då det var kränkande
för de som förlorade. Men hur representativt är det?
Om tabeller så säger ju Nilsson själv vad det handlar om.
När hans lag står inför den avgörande matchen pratar två
spelare om vad de skall ha för slags pizza efter matchen.
Så är det ju.Hur många spelare bryr sig om tabeller?
De bryr sig om matchen? När är nästa match?
Tabeller är till för vuxna.
Som barn var jag kalenderbitare. En stor del av mitt liv gick
ut på att skapa fiktiva Giros , friidrottslandskamper eller All-
svenskor. Men det var en slags fiktion. I det verkliga livet
var det mina matcher som betydde något.
Vad som är viktigt är att vi håller på att tappa fattiga barn från
idrotten. Tappar vi dem kommer de att syssla med annat. Idag
finns två rörelser som engagerar fattiga barn i förorten. Det är
organiserad islam( oftast av godo) och kriminella gäng.
Vi är i början på ett sluttande plan där vi monterar ner en del
av samhället och sedan finns det de som tjänar på detta som
slår ut med händerna och säger vi såg det inte komma.