det återkommande snömoset
I gårdagens GP skriver en av initiavtagarna till Athletic FC
om att unga spelare måste få samlas och vinna massa mat-
cher och att föräldrar skall få stå vid sidan och glädjas över
detta ett par år. det är som att uppmanan människor att pissa
i byxorna för att bli varma. På sikt är det ett dåligt råd.
Athletic är en av raden av streberprojekt som sett dagens
ljus under senaste decenniet. Det brinner ett eller högst ett
par år om slocknar sedan.
Det är märkligt att inte Athletic kollar hur det gått med deras
föregångare och vilket resultat det givit.
Real Malmö, Real Göteborg , PR Academy och flera andra
har ungefär samma historia.
Engagerad ledare vill lysa själv och samlar de bästa lokalt
under samma flagg. De skriver snömos om utveckling men
i huvudsak är det att föräldrar vill att deras barn skall vinna
matcher och att man sedan kan skryta om detta.
I tidigare fall har man samlat spelare och slagit sönder för-
eningar för att dränera bort de bästa till sitt eget lilla sol-
projekt.
När man ser hur tidigare projekt ser man att när de bästa
ur det lilla projekt får erbjudande förvinner de snabbt som
ögat och kvar blir de flesta i sina nu blöta och kalla byxor.
För vad skall det lilla elitsatsande projektet göra med sina
spelare när de fyllt 15 år? De kan ju inte placera dem i ett
junior- eller seniorlag för fortsatt utveckling. De har ingen-
tinga att erbjuda.
Här är där skon klämmer. Vad vill dessa årgångssatsningar:
-De vill tjäna pengar på sina spelare. De hoppas kunna sälja
på ett marknad helst då utomlands.
-De vill själva lysa som ledare, tränare och föräldrar på sina
barns axlar.
Om man vill utveckla hur skall man då ge dem utveckling när
inte finns vare sig äldre pojklag, juniorlag eller seniorlag?
Om man ser nationellt kommer färdiga spelare till 70% från
breddklubbar som kan erbjuda en utvecklingstrappa där inte
sällan tidigt seniorspel varit slutsteget.
Akademier har empriskt dåligt med egna spelare som går he-
la vägen från spoling till färdig spelare.
Styrkan i svensk fotboll har och är att vi har så många som deltar
och där även de som utvecklats lite långsammare kan ha chansen.
Detta finns inte i tänket om att man skall vara färdig för de stora
planerna som 10-12 år.
I artikeln i GP lyser okunskapen om vad breddfotboll är igenom.
Vem springer i skogen idag? Vilka är inte teknikorienterade som
breddklubb?
Om man efterlyser kunskap är nog inte Athletic klubben man skall
ta som måttstock.