Så var vi framme
2012 tänkte vi om. Det skulle satsas på vad vi själva hade.
Vi gjorde det enklaste. Jag blev tränare och stommen utgjor-
des av pojk och juniorspelare. De äldre som var kvar slutade
ganska snart. Jag ville ha spelare som tog det på allvar och
som kom på varje träning. Första året gick bättre än väntat
men vi höll inte året ut.
De två följande åren fortsatte satsningen på de unga men efter
tre år kände jag att jag nått vägs ände med spelare med framför
allt med motivationen. På seniornivå handlar det mer om bara
laget än om hela människan, det handlar om resultat och inte
lika mycket om utveckling. Andra är bättre än jag på den delen.
min son tog över och gjorde det mycket bra. Redan för två år
sedan var laget ett mål ( inslaget i 88:e minuten i sista matchen).
från att få kvala till Div3. Så förra året var vi hela vägen flera po-
äng efter Kongahälla som gick som tåget, sedan i september
började det hacka lite för dem och vi fick en helt avgörande match
hemma. Tots underläge, utvisning och missad straff vände vi mat-
chen och vann. Vi var i Div 3.
Inför denna säsong meddelade Joel att han inte skulle fortsätta.
Det kändes tungt. I fem år hade vi jobbat fram något riktigt bra
och vem skulle ta över utan att vi bröt ett momentum?
Vi hade i princip klart med tränare när han hoppade av men snart
vi fick vi tag på Keivan och när assisterande och lagledare fortsatte
kändes det som om vi skulle kunna fortsätta.
de kom inte in några avgörande spelare till säsongen. Startelvan
var i princip den som vunnit div4. Ingen visste om vi var fågel ell-
er fisk. Jag kände att men en bra start skulle det gå bra. Vi fick en
bra start och har i princip under hela säsongen legat i topp.
De senaste matcherna har spelet inte fungerat men alla resultat har
varit till vår fördel så när det var tre omgångar kvar var det en ren
seriefinal mot Virgo. Om Virgo vann var vi borta. det blev en av serie-
systemets märkligaste matcher. Först inställd av massivt regn. Den
ny matchen bryts i 55.e minuten av att ljuset slocknar. Vi byter plan
till våran träningsplan och kan återuppta matchen en halvtimma sen-
are....då slocknat ljuset även här. Matchen avbryts när det är 8 minu-
ter kvar att spela. Här skulle Virgo avgjort. Det var dem mot Johan i
målet och om så det knackat lite på målvaktssidan under säsong så
var Johan helt matchavgörande i seriefinalen. Alltså två dagar senare
spelas de 8 minuterna och då stige en annan -96:a fram och avgör
med två mål nämligen Haris.
De två sista matcherna är en pina. Topplagen spelar oavgjort i näst
sista omgången och Älvsborg förlorar. Inför sista omgången är vi två
poäng före Virgo och fyra före Älvsborg. Under en minut i näst sista
omgången var vi klara för Div2.
Så idag ställdes vi mot Ahlafors. Ett habilt lag som mycket väl skulle
kunna göra det surt för oss. Våra spelare börjar med stor energi men
efter en kvart stelnar det. Det blir lågt tempo och mycket felpass.
Kongahälla tar ledningen mot Virgo. Kongahälla gör 2-0.
Allt ser bra ut.
Så gör Ahlafors 1-0 och får en frisperk i halvlekens sista sekund och
gör 2-0. Virgo har passat på att göra två mål.
Vi är fortfarande i Div 2 men det darrar.
I början på andra kommer rapport om att Virgo gjort 3-2.
Då lossnar det. Kristian gör 1-2 och sedan gör Haris 2-2.
Virgo skall göra två mål till för att putta bort oss.
Då kommer det att Kongahälla kvitterat.
Jag börjar då ta in att vi kommer att vinna serien som nykomlingar
och ta steget upp i Div 2.
Så blir det.
Någon kallade oss lilla Östersund.
Vi har inte så många likheter.
Vi har i princip bara egna spelare, Östersund har en som kommer från
staden men fostrades i Frösö BK.
Vi betalar inte pengar till våra spelare.
Efter slutsignalen stormas planen av massor av ungar som fått sina
hjältar i A-laget vilket kanske är den viktigaste processen av alla. Det
är så känslan för föreningen byggs upp. Man är intresserad av varan-
dra och vill gott till varandra.
Nu måste nya tankar och mål in i planen.
Det arbetet har påbörjats med trampar igång nu när vi vet att det är Div 2
näst år.
