Vad bör göras?
Erik Niva skriver historien om Josef Hällgren i AB. Det
är tragiskt och ger en bild av en stad och dess politiker
som har gett upp. Eller rättare, de har valt sida. Det är
som Hector i Solängen säger: när de är klara för dagen
åker de hem till Hovås eller Askim och lämnar invånarna
i Biskopsgården åt sitt öde.
Det är också som han säger att fotbollen har gjort sitt arb-
ete. Det är makten som inte gjort sitt.
Jag pratade med Olausson i Bergum i förrgår. Han säger
samma sak som många av oss känner och lever i: det
håller på att gå riktigt åt helvete.
Om fler fotbollsklubbar går under kan man bygga hundra
nya fritidsgårdar, sätta in hundra nya poliser, montera upp
kameror i varje gathörn och det kommer ändå inte att stoppa
skjutandet och bilbrännandet.
Det är märkligt att det är så mycket lättare att betala miljoner
mer till polis när det är för sent än att betala miljoner för att
förebygga.
Det är märkligt att man kan bygga broar och nya vägar för
hundratals miljoner och ta den kostnaden utan att blinka.
Fotbollen har fått ökade krav på sig och med den avhopp från
vuxengenerationen som inte har tid att hjälpa barn. Kvar blir
klubbarna med några få eldsjälar och med för lite pengar att
betala för att få ledare att ta sig an de unga.
Fotbollen ger gemenskap men också fysisk fostran och i sina
bästa stunder social fostran. Men också sådana enkla saker
som att passa tider, sköta sig på och vid sidan av plan, tänka
på vad man äter och att man sover ordentligt.
Men med den utveckling som går snabbare kommer detta bara
att vara till för ett mindre antal klubbar och i välbeställda områd-
en.
Jag tror inte längre att det handlar om information.
Jag har inte träffat en politiker eller tjänsteman som inte vet vad
det handlar om.
De vet att om man räddar några unga från en kriminell bana kan
man spara massor av miljoner åt samhället. Men problemet är att
det finns ingen som räknar så i deras kretsar. Det passar inte in i
budgetfascismen.
Nej , de som styr vill inte riskera sina positioner på att hjälpa de
unga i förorten. Bättre då att satsa pengarna på säkra kort. Fler
poliser är alltid ett säkert kort. Det får kosta hur mycket som helst.
Märkligt dock att alla dessa polisinsatser alltid går att klämma in i
en budget.
I den korta tiden är jag inte särskilt hoppfull. Inget pekar på att många
lag och förbund skulle gå samma i en gemensam insats mot förfallet
i våra förorter. Politiker och tjänstemän har inte gjort något vettigt i
frågan de senaste decennierna så varför skulle de börja nu?
Jag vet inte heller vad som skulle få de unga att själva ta tag i problemet.
Det lilla hopp jag kan se är det som var Backa BK. Där unga män i
Backa organiserade sig och med hjälp av HBFC fick tag på många
unga män i en då orolig stadsdel.
Signifikativt är att man sedan försökte sno åt sig äran av deras arbete
på tjänstemannanivå.
Det är också signifikativt att jag inte hört någon som använder det som
det goda exemplet. Det verkar som om när unga män själv gör något
åt problemet utan att kommunen eller subventionerade organisationer
finns med är dylika projekt ointressanta.
Inga projekt, värdegrunder, policies eller meningslösa konferenser kan
komma ut av förortsgrabbar själva löser problemet.