Att organisera om
Under 1900-talet växte folkrörelserna fram. Det var
demokratins grindstolpe. Den folkliga aktiviteten var
en sköld mot totalitära tendenser. Inom idrotten väx-
te föreningen fram och på många hål blev just före-
ningen något att samlas vid. En lägereld.
Organisationen var på ett sätt en studiecirkel i demo-
krati. Man valde styrelse och verksamhetsberättelse
på årsmötet och alla hae en möjlighet att påverka.
Jag ser idag att detta på många håll gått förlorat och
i synnerhet våra invandrare har inte förstått folkrörelse-
tanken. Majoriteten tror att föreningarna ägs av enskilda.
I ärlighetens namn skall sägas att mången förening har
styrts av den starke mannen på gott och ont. Sådana
som Stig Svensson i Öster, Stig Nilsson i Halmstad eller
Bertil Kristiansson i Västra Frölunda. De starka männen
har varit en garant och en kontinuitet. På gott och ont.
Idag kan man se att föreningarna saknar både garanten
och kontinuiteten och styrelserna är befolkade av de
gamla. De som ännu inte kan med att hoppa av.
De unga som skall ta över har inte i många fall ett helt
annat tänk. Med huvudet inne i stora världen tror de att
en breddklubb skall styras av samma principer som ett
transnationellt ägt lag i Premier League. Unga drivande
män men entrepenaden i högsätet. Många har prövat
och mer regel än undantag är att man orkar 2 till 3 år
innan man försvinner. Det är generellt svårt att rekrytera
unga till styrelser och de som tar plats har sällan förstått
arbetsbördan.
Så inom en snar farmtid kan vi se att föreningar kommer
att få svårt att rekrytera. Hur skall man få unga att jobba
massa timmar oavlönat och i bästa fall få skit för det man
gör? När man dessutom blir personligt ansvarig vid eko-
nomiska problem blir ju inte styrelsen mer attraktiv.
I ett värsta scenario blir det en klubbdöd.
Om detta sker kommer de duktiga att ha en plats i elitför-
eningarna medans de med sämre förutsättningar hänvisas
till sig själv.
För att svara upp till detta behov kommer skolan att få en
ännu större betydelse. En garant för folkhälsan och motverka
social oro.
Det fanns en tanke med gamla SIA.skolan som är värt att
dra en lans för. I samband med skoltid , låt oss säga mellan
15 och 18, kan man anställa personal vars uppgift är att finn-
as till hands och hjälpa unga med alla sorters aktiviteter . Is-
land finns som ett exempel på hur man kan jobba. Till varje
skola kan man aktivera en skolförening som skulle kunna
ta hand om alla våra lagsporter och man skulle kunna tänka
sig ett seriespel efter engelskt mönster.
Det vore bra om redan nu kunde börja så att man slipper
att tappa massor av unga till passivitet och sämre liv och
inte minst i våra förorter där det oftast står mellan moskeen,
droger och kriminalitet eller vegeterande i hemmet.