drillonews.blogg.se

1953 mötte Ungern under Gustav Sebes England på Wembley.

England spelade med Herbert Chapmans strikta version av MW-

systemet som förespråkade safety first. Sebes hade tagit Ungern

till seger i OS-final 1952 och hade ändrat i det vanliga 2-3-5 system-

et till ett 2-3-2-3 och där han begärda att varje spelare skulle kunna

spela alla roller , en föregångare till Rinus Michel, och där fanns spel-

are som sedan skulle bli världsledande. Tanken var att England var

fotbollens hemland och skulle få en lugn resa mot Ungern. Men Ungerns

krossade England med 6-3 och England var likt statister( året efter åkte

England till Budapest och fick stryk med 7-1). Förlusten fick England

att vakna till och förändringsarbetet satte fart.

1958 kom Brasilien under Guttman, som var inspirerad av Hugo Meisl,

med ett 4-2-4 och ställdes i finalen mot Sverige som spelade närmast

ett klasssikt 2-3-5. Det blev aldrig match. Brasilien med en 17-årig Pele

och med superstjärnan Garrincha krossade Sverige med 5-2 och det

blev graven för 2-3-5.  För Sverige tog det tid att ta sig ur detta och vi

deltog inte i något mästerskap innan VM 1970.

1982 gick IFK till final i UEFA-cupen. En hel expertiskår spådde att Ham-

burg skulle krossa IFK. Man jämförde IFK med Malmö FF som tre år tid-

igare förlorat Eurocupfinalen där Houghtons presspel kapades längs fot-

knölarna och ansågs vara gravkammarfotboll. IFK spelade med hög press,

rak fyrbackslinje och zon markering och detta ställdes mot det tyska man-

manspelet med libero. IFK krossade Hamburg med ett spel som var allt

annat än liknas vid en gravkammare. IFK och Svennis spelsystem var

framgångsrikt i över ett decennium och trots massor av spelarbyten lev-

de systemet vidare.

Idag när nästan alla är inslutna i samma sätt att spela fotboll blir taktiska

överväganden avgörande. Maurinhos Inter parkerade bussen 2010 när

man slog Barcelona bort och kan också ses som ett sätt att bryta trend-

er. Extrema defensiva strategier brukar inte bära frukt i vår tids fotboll

men Maurinho kan organisera sitt lag på det sättet och lyckas.

I alla fallen kan fråga sig hur mycket systemet betyder och betydde.

Ungern hade för tiden världens bästa spelare och  så var det definitivt

med Brasilien 1958. IFK kan man däremot säga att systemet var vägen

till framgång vilket kan bevisas att man under ett decennium bytte ut

spelare men ändå fortsätta skörda framgångar. I Maurinhos fall vet man

att han på den nivån han befinner sig aldrig har annat än världsledande

spelare.